Rädda amerikanerna

En helt vanlig dag på en motorväg utanför San Francisco.

I USA, åtminstone i de rikare delarna av Kalifornien, verkar man bli allt mer miljömedveten. Så är i alla fall min uppfattning efter att ha bott där. Till exempel är det trendigt att bära runt på en färgglad återanvändbar vattenflaska istället för att köpa plastflaskor (för man dricker normalt inte kranvatten och det finns inga pantmaskiner). Och när något evenemang ska hållas får det väldigt gärna ha miljötema. "Åh vad bra, nu ska vi rädda isbjörnarna och koalorna och blåklintsblommorna och träden i regnskogen", tänker man och så sätter sig alla i var sin bil och kör iväg.

Ironi, någon?

Det verkar vara en självklarhet att alla ska ha en egen bil i USA. Se bara på Twilight, där Bella Swan får en röd gammal pickup för att kunna ta sig till skolan på egen hand. Om Twilight hade utspelat sig i Sverige skulle hon fått en cykel. Eller ett busskort.

Jag antar att det beror lite på var man bor, men i Santa Barbara fungerade det alldeles utmärkt att leva utan bil. Jag var inte alls sådär beroende och osjälvständig som alla verkar tro att man blir utan bil. Förutom när jag var hundvakt mitt i ingenstans och inga bussar gick varken på julafton eller juldagen. Då fick jag minsann ringa runt till alla bilägare jag kände och tigga skjuts. Och så var det ju inte helkul att behöva gå hem på gator utan gatbelysning efter dansrepetitionerna. Eller att bli fast på tågstationen i Oakland klockan fyra på morgonen ...

Men jag överlevde. Amerikanerna kanske borde lära av oss bussåkande internationella snåljåpar? Om fler använde lokaltrafiken så skulle kanske politikerna fatta att den är värd att satsa på, istället för att sänka bensinpriserna. I'm just saying.