En av de värsta sakerna som kan hända när man är hundvakt är att hundarna springer bort. Det hände mig igår.
Efter att ha lyckats övertala Fabian att skjutsa mig ut i Ingenstans på självaste juldagen, och därmed slippa cykla fem kilometer i bäckmörka natten, anlände jag till hundarnas vackra hem. Det första jag upptäckte var att grinden var öppen. Jag var helt säker på att jag stängt den ordentligt på morgonen och kunde inte förstå varför den var öppen, eftersom ägarna är bortresta och hundarna inte kan öppna den från insidan. Jag gick i alla fall in, men när jag ropade efter dem hördes inga skall och jag kunde inte hitta dem någonstans. Jag blev alltså tvungen att ringa ägarna. Tydligen hade grannarna hittat hundarna på gatan tidigare på dagen. Det hela var mycket märkligt, men som tur var var hundarna hela och fina, och jag kunde hämta hem dem för natten.
Imorse när jag kom tillbaka var allt lugnt. Jag ska dit ikväll igen och förhoppningsvis har hundarna inte sprungit bort den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar