Jag blir lite trött när jag hör folk säga att det finns massor av stipendier att söka och att jag säkert hittar några om jag bara fortsätter leta. Som om det är mitt fel att jag inte får några. "Det löser sig säkert på ett eller annat sätt", får jag höra. "Har du kollat den här och den där föreningen?"
Mm, jo det har jag.
Jag vill inte låta pessimistisk på något sätt, för det är väl bra att ha en positiv inställning till livet, men det här är bara orealistiskt. Vet ni vad det kostar att plugga ett år på UCLA?
$54 250.
Det är den exakta siffran jag fick från UCLA International Admissions för ett par dagar sedan. $54 250 är vad du måste bevisa att du har för att klara UCLAs minimumbudget. Som kursen ser ut idag är det 528 270,23 svenska kronor. För ett år.
Hur mycket kan man få (låna) från CSN? Max 5 224 kr per studievecka. Gånger 33 studieveckor blir det 172 392 kr per år. Ni kan säkert räkna ut själva hur mycket pengar som saknas för att betala resten.
Det skulle kosta mig över en miljon kronor att gå klart mina två collegeår på UCLA. Det är en miljon mer än vad jag har i plånboken idag. Och ja, jag har letat efter stipendier. Problemet är att i Sverige måste man ofta studera vid ett visst svenskt universitet, ha riktigt bra kontakter eller vara medlem i Soffpotatisarnas och kuddfodralens riksförbund i Kiruna. Jag vågar knappt nämna hur mycket pengar jag behöver när jag fyller i ansökan, för vilken stipendiefond vill ge en miljon kronor åt en helt vanlig tjej som råkar ha väldigt dyra collegedrömmar?
Idag fick jag ett mail från en
tjej som sitter i ungefär samma sits som jag. För första gången fick jag bekräftat från någon annan att nej, det är inte lätt att hitta stipendier i Sverige för att plugga i USA. Det är snarare bättre att satsa på en amerikansk skola som ger ut stipendier även till internationella studenter om de är duktiga i skolan. Inte UCLA, med andra ord.
Det handlar inte om att våga ta de extra lånen från CSN eller överväga om den amerikanska utbildningen verkligen är värd miljonerna. Det handlar om att ha pengar eller inte.
Själv gav jag i princip upp min UCLA-dröm redan i början av sommaren. Jag har fortfarande min plats kvar och jag fixar fortfarande med en del pappersarbete för att ha den kvar, men jag tror att jag kommer stanna i Sverige i höst. Det är inte helt fel det heller, bara annorlunda än vad jag egentligen tänkt mig.
Där har ni verkligheten. Nu ska jag gå och skrapa en trisslott och vinna en miljon.
See ya!
Men så var det det här med att resa med lätt bagage. Även om collegelivet verkar vara över för min del så kan jag bara tänka på allt roligt som det har fört med sig. Och även om jag befinner mig i Sverige kommer jag att fortsätta att blogga om USA och låtsas att jag fortfarande är collegestudent som somnar på lektioner, blir sjösjuk på surfingbrädan, anordnar bake sales och skriver uppsatser mitt i natten. Jag vet att jag har flera läsare som funderar på att åka till USA och gå på college och jag kan inte säga annat till er än gör det! Åk! Eller om ni funderar på något annat land, åk dit också! Plugga och kämpa och res och upplev!
Det skulle kosta mig över en miljon kronor att gå klart mina två collegeår på UCLA. Det är en miljon mer än vad jag har i plånboken idag. Och ja, jag har letat efter stipendier. Problemet är att i Sverige måste man ofta studera vid ett visst svenskt universitet, ha riktigt bra kontakter eller vara medlem i Soffpotatisarnas och kuddfodralens riksförbund i Kiruna. Jag vågar knappt nämna hur mycket pengar jag behöver när jag fyller i ansökan, för vilken stipendiefond vill ge en miljon kronor åt en helt vanlig tjej som råkar ha väldigt dyra collegedrömmar?
Flowers i London
