Visar inlägg med etikett Livet på campus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Livet på campus. Visa alla inlägg

Att plugga i Sverige efter college

  • 19

En fråga som jag får ofta är: Kan man plugga i Sverige efter att man pluggat på college i USA? Svaret är nej, för när du pluggat i USA kommer du aldrig mer vilja plugga i Sverige. Skämt åsido, det är möjligt att räkna in amerikanska kurser i en svensk examen.

Säg att du vill läsa fristående kurser och ta ut en kandidatexamen i psykologi. Då behöver du 180 högskolepoäng, varav 90 måste vara i psykologi. Reglerna brukar dock vara mer specifika, t.ex. att du måste ha läst översiktskursen och kandidatkursen på 30 hp vardera. Be en studievägledare göra en bedömning för att se om dina amerikanska kurser motsvarar någon av dessa. I bästa fall slipper du ta kursen i Sverige, och då är det bara att räkna ut hur många poäng du har kvar att läsa. Man brukar räkna 1 semester credit = 2 svenska högskolepoäng.

Tänk på:
  • Du kan bara tillgodoräkna dig kurser som är på högskolenivå. Alla collegekurser är nämligen inte det. Till exempel kan du läsa engelska och matte på lägre nivåer.
  • Du kan inte söka in till en svensk utbildning med dina amerikanska poäng, utan då är det bara gymnasiebetyg, högskoleprov etc som räknas.

Svaret är alltså: Ja, du kan tillgodoräkna dig kurser, men exakt vilka vet du inte förrän du fått en bedömning från universitetet i Sverige.

Hur ser det ut när du pluggar?

  • 1
På college består kursproven av tre typer av frågor: multiple choice questions, short essay questions och essay questions. I Sverige (åtminstone på min kurs) består de av uppsatsfrågor. Så vad gör man när frågorna är alldeles för få och man inte får visa allt man lärt sig? Man delar med sig av sina anteckningar på bloggen, så klart! 19 sidor härlig kunskap - you are welcome!






Det första jag gjorde efter tentan var att sprida ut mina anteckningar och ta kort på dem. Nördstatusen är hög.

Vad är väl ett collegeliv i Kalifornien?

  • 0
Idag frågade min svenska klasskompis: "Vad är det som är så speciellt med att plugga på college i Kalifornien?" Jag lindade halsduken tätare om halsen och sa: "Det är varmt."

Sedan insåg jag att förutom att man har såhär fin utsikt när man går till skolan en tidig decembermorgon:


... och att president Obama kommer och hälsar på ibland:


... och att skolbänkarna ser ut såhär:


... och att 75% av alla prov består av multiple choice-frågor som man svarar på med hjälp av scantrons:


... och att man ibland får kasta paj i lärarnas ansikten:


... så är det inte så stor omställning att börja på college.

Man har kanske fler föreläsningar i veckan, fler uppsatser, fler inlämningsuppgifter, fler läxförhör och närvaro är obligatorisk på de flesta föreläsningar, men alla dessa saker gör det bara mer motiverande att lära sig! Dessutom har man oftast en enda lärare per kurs (istället för flera olika, som i Sverige), men många tutors (handledare) som man kan gå till utanför lektionstid för att få svar på frågor och få hjälp med uppsatser.

Är det strängt förbjudet att använda sina lärares förnamn? Nä. Tvärtom föredrar många att man kallar dem för deras riktiga namn, alternativt "Professor" eller "Mr Amerikanskt efternamn". Jag har bara träffat en enda lärare som absolut inte ville att vi använde hennes förnamn. Och hon var från England!

Det är snarare (åtminstone för mig) en större omställning att börja studera i Sverige än det var när jag började på college. Här sker undervisningen på svenska medan kurslitteraturen är på engelska, vilket gör att det blir en himla massa svengelska i skolan! Gratis utbildning for the win, men att gå upp före solen och cykla iväg till föreläsningen medan det är fem minus och kolsvart ute ...

Nu suckar jag, stirrar drömmande ut i luften och låtsas att jag fortfarande var i Kalifornien.

Hur man ritar en film

  • 0
Jag älskar film. Jag älskar att skapa film och jag älskar att titta på film. Därför var det extra roligt när jag förra året var tvungen att ta en kurs i filmkunskap på mitt college i USA. På kursen fick vi bland annat lära oss om redigering, ljud, mise-en-scène (iscensättning) och cinematografi. Det visade sig vara mycket användbar kunskap. Varje gång jag tittar på film idag förundras jag över hur mycket planering och teknik som ligger bakom det man ser i biosalongen eller TV-soffan. Har ni till exempel tänkt på hur många shots (tagningar) som finns i en hel film?

(Här hade jag tänkt lägga in en liten förklaring av filmtermer, men som vanligt stötte jag på problem när de engelska orden skulle översättas till svenska. I USA lärde jag mig att en film är gjord av sequences, som är gjorda av scenes, som är gjorda av shots. Sequence = en rad relaterade scener som följer efter varandra och som har ett gemensamt tema och syfte. Scene = en del i en film som tar plats vid en speciell tidpunkt och plats. Shot = en bit film som inte avbryts av redigering. På Voodoo Film, däremot, förklaras att en shot på svenska kallas för tagning, vilket är väldigt förvirrande eftersom engelskans take inte alls är samma sak som shot. Under produktionen av en film kan man till exempel göra flera takes av samma shot (alltså, man kan ta om en del av filmen flera gånger). Hur översätter man det till svenska? Flera tagningar av samma tagning? Vidare skriver Voodoo Film att en film är gjord av scener, som är gjorda av sekvenser av tagningar, alltså tvärtemot vad jag har lärt mig. Jag skulle kunna fortsätta analysera detta i evigheter, men det var ju inte själva definitionerna som var det viktiga i det här inlägget.) 


Några andra som älskar film, eller som älskar Penelope Cruz (till höger)? Bilden togs på Santa Barbara Film Festival 2009.

För att undersöka det här med shots och klippning mellan olika shots fick vi i uppgift att välja en sekvens ur en film, rita av varenda shot som är med i den sekvensen och analysera dem. Jag valde en sekvens ur Tom Tykwers film Parfymen: Berättelsen om en mördare, som bygger på romanen av Patrick Süskind. I sekvensen ser vi hur huvudpersonen, som har det fantastiska namnet Jean-Baptiste Grenouille, får upp spåret av en flicka, följer efter henne och mördar henne. Det första jag var tvungen att göra var att räkna antalet shots. Bara det tog mig en bra stund, eftersom varje gång filmen hoppar från närbild på Jean-Baptistes ansikte till flickan räknas som en ny shot. Sammanlagt fanns 133 shots i sekvensen. 133 shots på bara några minuter film! Tänk då vad många shots som finns i hela filmen sammanlagt, och föreställ er den som måste sitta och rita alla dessa shots innan de har blivit filmade! (Det kallas för story board.) Hursomhelst, resultatet blev ett häfte på 38 A4-sidor. Här kommer tre av dem:

Shot 5 - 8. Detta var då jag fortfarande var ambitiös nog att färglägga bilderna. Först ser man en närbild på Jean-Baptiste, sedan följer kameran honom bakifrån, sedan ser vi hur han vädrar i luften, och sist ser vi det han känner lukten av: flickans hår. Jag tyckte jag var fyndig som kom på uttrycket nose match (istället för eyeline match). Eller så ville jag bara ha pluspoäng för att jag suttit uppe mitt i natten.

Shot 41 - 44. Shot reverse shot är en teknik som ofta används i dialoger, då man skiftar från ena personen till den andra. I närbilderna ser man även hur smink och kostym visar kontrasten mellan mördaren och hans offer.

Shot 55 - 58. Jag skulle kunna skriva en hel analys av denna sida också, men det ska jag inte.

Et voilà! Det var egentligen bara det jag ville visa. En halv natts räknande och ritande måste ha något mer värde än 99 av 100 poäng, eller hur? Man kan blogga om det också. Jag sa ju att kursen var användbar.

Amerikanska för nybörjare: I skolan

  • 2
Min sista scantron och No. 2 pencil.

"Don't forget your scantron and No. 2 pencil!" brukar lärarna i USA påminna sina elever lektionen innan ett prov. Är man från Sverige kanske man tycker att detta låter som rappakalja.

En scantron och en No. 2 pencil är vad man behöver till i princip varje prov i USA. Proven är nämligen ofta av multiple choice-format, dvs kryssfrågor, och rättas lika effektivt som opersonligt av en speciell maskin. En uppsatsdel brukar också finnas med på proven, men har man inte sin scantron och gula No. 2 pencil så är man körd!

Jag sparade min sista scantron som en souvenir från min collegetid i Santa Barbara. Jag tänkte att jag skulle kunna hitta på något roligt att skriva om den. Det visade sig att en papperslapp är förvånansvärt oinspirerande. När jag sedan visade upp den för en kompis undrade hon vad sjutton det var för något. "Men det är ju en scantron!" sa jag. "A och O för en collegestudent." Kanske är det bara nördar som jag som sparar på sådana saker.

Några andra ord som är bra att kunna i skolan:

Midterms kallas proven man har mitt i terminen. Man kan ha mer än en midterm per kurs.

Finals är slutproven man har i slutet av terminen.

Transcript betyder helt enkelt betyg. När man söker till college i USA frågar de efter ens High School Transcripts, vilket alltså är ens betyg från gymnasiet. Ibland vill de också se betyg från nian.

Credits eller units är vad kurspoängen kallas för. På SBCC, som har två terminer per läsår, är en kurs normalt tre eller fyra poäng och om man är heltidsstuderande läser man mellan 12 och 18 poäng per termin. (Eller 22 om man vill ha överkurs som jag.)

Springbreak är det omtalade vårlovet som hålls någon gång i Mars-April, ofta runt påsk. Många åker till Mexiko eller något annat billigt resmål för att festa, men själv brukade jag plugga ... 22 units, som sagt.

Världens bästa universitet?

  • 1

"Picture yourself at Berkeley", står det på antagningsbrevet till världens näst bästa universitet.

Tolka rankningssystemen av världens universitet hur ni vill, men jag läste bland annat på SVT och i DN att UC Berkeley rankas som världens näst bästa universitet enligt Academic Ranking of World Universities. UCLA ligger på 13:e plats. (Wohoo!)

Jag kom in på båda dessa skolor, men jag kom inte på programmet jag sökte i Sverige.

När man söker till universitet i USA måste man skicka in en massa olika uppgifter, som betyg, arbetslivserfarenheter, medlemskap i olika föreningar (tex Phi Theta Kappa), SAT-resultat m.m. och man måste dessutom skriva flera olika uppsatser. I Sverige räknas bara gymnasiebetyg och högskoleprov. Jag undrar vad som gäller om en amerikansk medborgare söker till universitetet i Sverige?

Det diskuterades på Rapport igår att det nästa år ska kosta pengar för utländska studenter att studera i Sverige. Och det nämndes senare att man skulle kunna ge ut stipendier för att inte förlora de duktiga studenter som söker hit till Sverige men som inte kan betala. Själv blev jag nyligen tvungen att tacka nej till både Berkeley och UCLA just av den anledningen (se tidigare inlägg).

Behöver jag säga mer?

Det är okej att gråta på en buss om man kommit in på Berkeley

  • 0
Det är konstigt vad lång tid det kan ta ibland innan slanten trillar ner. Igår kväll tittade jag på film med min flatmate Ingrid, och som vanligt när man ser en film man gillar så levde jag liksom kvar i den världen även när filmen var slut. Och när jag slog på datorn vid midnatt och upptäckte att jag kommit in på Berkeley var jag fortfarande inne i min drömvärld. Jag hade varit helt inställd på att inte bli antagen, så varför stod det då "Congratulations" med utropstecken? När jag vaknade imorse hade jag fortfarande inte förstått. Kom jag in på Berkeley? Va?

Men sen, när jag satte mig på bussen vid lunchtid för att ta mig in till centrala London, kom glädjetårarna. "When you're going to San Francisco", sjöng det ur min ipod och där satt jag med tårar i ögonen på en röd buss i London. För kanske kommer jag i höst vara på väg mot Berkeley och San Francisco-trakterna med flowers in my hair.

Flowers i London

Hogwarts vs. UCLA

  • 3

Häromdagen var jag på väg till Hogwarts. Plattform nio och trekvart från Harry Potter-filmerna finns på King's Cross Station och är förvånande svår att hitta bredvid plattform åtta. Idag har jag dock andra planer. För trots att jag inte har någon släkting som jobbar där och trots att jag inte är stormrik filmstjärna och trots att alla studievägledare på SBCC varnade mig om hur svårt det är att komma in, så lyckades jag ta mig in på UCLA. Och vem behöver Hogwarts när man har UCLA?


Såhär såg det ut när jag besökte UCLA i januari förra året.

I love college

  • 0
Detta sammanfattar collegelivet i USA. Eller? I vilket fall som helst, jag kommer sakna det!!

Finals week

  • 0

Tur att jag har en rumskompis som kan hjälpa mig med pluggandet.

Denna vecka hade jag sex prov, tre uppsatser och lite pappersarbete för Nördsamhället. Jag har nu betat av allt utom två av uppsatserna. Och vad gjorde jag igår kväll? Jo, jag åkte iväg på äventyr med mina dansanta vänner. Fundraiser på en restaurant, bilturer hit och dit, och utgång på vår favoritklubb. Klockan halv två var jag hemma och satte mig i sängen och skrev klart en uppsats. För det är så vi gör här i CA. Sov fyra timmar och tog sedan mitt allra sista prov. Allra sista, som i: det blir inga fler på denna skola! Inga fler prov! Nu är jag klar! Hejdå Santa Barbara City College!

Idag ska jag shoppa med min japanska modellbästis, äta lunch med min underbara danslärare, och hänga med några Fraternity boys i ett galet partyhus i Isla Vista. Wohoooo!

Don't worry, these are Swedish cookies

  • 2
Det är bara här i Kalifornien som man på en och samma dag kan vara i skolan från halv åtta på morgonen till fem på eftermiddagen, ta bussen till affären för att handla inför kakförsäljning, träffa på en kompis sedan två år, få skjuts hem med en trollkarl OCH misslyckas totalt med kakbak fast man egentligen är mästerkocken nummer ett. Ja, sådant händer bara här.

Okej då, jag kan berätta hela historien. Såhär var det: För att samla in pengar till danskonserten hade jag bestämt att hålla i en bake sale på skolan. Till det behövdes alltså kakor. Och eftersom jag älskar att baka tänkte jag göra det hela i mitt eget kök. Men eftersom jag varit som en björn i ide i en hel vecka och inte gått till affären på ett tag hade jag inga ingredienser hemma. Så när sista lektionen var över rusade jag genast iväg till bussen. Väl framme i affären träffade jag på en kompis från Sverige som jag bodde tillsammans med på vandrarhemmet när jag kom hit första gången för två år sedan. "Är du kvar här än?" utbrast vi båda två på en gång. Det visade sig att vi till och med bor i närheten av varandra. Eftersom jag har lärt mig att här behöver man inte känna sig dum när man tigger skjuts och eftersom jag inte hade någon större lust att gå hem med alla mina varor och skolböcker och dessutom ett stort plakat till kakförsäljningen, så frågade jag om jag kunde få åka med honom hem. Det kunde jag, om jag hade tid att vänta 20 minuter på att han skulle bli klar med sina ärenden. Hellre vänta än att kånka varor, tänkte jag och kände mig som världens lataste ballerina.

Under tiden som jag väntade blev jag presenterad för kvällens chaufför, trollkarlen Trenton. Han var från östkusten och jobbar numer som professionell illusionist i LA samtidigt som han pluggar. Det tog inte en lång stund innan jag fick honom att visa ett trick. Han drog upp en kortlek ur fickan och visade mig det galnaste korttricket jag någonsin varit med om! Jag kan inte ens förklara vad han gjorde, för jag har inte en aning. Jag var helt förstummad. "Jag kan dansa på tårna," sa jag och kände mig inte ett dugg cool.

Det tog längre tid än väntat men till slut kom jag i alla fall hem. Dags att sätta igång med bakningen. Mitt första projekt var att göra choklad-cupcakes. Dock råkade jag göra dem lite väl kladdiga inuti, så de sjönk ihop och såg inte alls snygga ut (även om de var goda). Projekt nummer två var amerikanska oatmeal raisin cookies. Tyvärr visade det sig att oatmeal raisin cookies inte alls är lika lätta att göra som de ser ut, och det hela slutade som en enda stor pannkakssmet i ugnen. Som om inte det var nog råkade jag droppa ner lite kakdeg på ugnsbotten som brände fast och gjorde så att hela lägenheten osade. Blond tjej från Sverige bakar amerikanska kakor. Hej kom och hjälp mig. Men jag kunde ju inte erkänna mitt misslyckade bakförsök för min lägenhetskamrat. "Don't worry, it's supposed to smell like this. These are Swedish cookies," sa jag och skrapade resterna från plåten ner i papperskorgen.

Ungefär såhär skulle mina kakor ha sett ut, men det gjorde de dessvärre inte. 

Jag hade nu en halv sats mediokra chokladmuffins, inga kakor, och inga ägg att baka nya av. Vilken bake sale det skulle bli imorgon! Jag var tvungen att hitta på en lösning. Som tur var verkade min huskamrat genomskåda mig och frågade om jag ville ha några bananer. Perfekt! Jag kunde göra vegankakor med bananer istället för ägg. Och det gjorde jag. Klockan 21.48 hade jag äntligen mina kakor och kunde lugnt sätta mig och dekorera mitt plakat. Fast det var då jag upptäckte jag att jag varken hade tejp eller lim så det gick inte så bra det heller. Dessutom råkade jag ha sönder pappret. Fråga mig inte hur jag lyckades med det.

Till slut blev det i alla fall en lyckad bake sale. Vi tjänade hela 160 dollar och hade riktigt roligt på kuppen! Nu sitter jag stolt på mitt rum och planerar nästa veckas bake sale. Vad ska jag baka? Swedish pancakes kanske? Det är jag i alla fall bra på. Beviset ligger i papperskorgen.

Den som har en blogg...

  • 3
...men inte bloggar måste ju också ha en riktigt bra ursäkt. Min ursäkt? Jag har varit upptagen. Den senaste tiden har jag nämligen:
  • Utforskat fem hundra års konsthistoria
  • Dansat runt i skolans botaniska trädgård som the Spirit of Innocence och sprungit runt i alla möjliga affärer och restauranger för att samla in pengar för att kunna göra detta
  • Analyserat ett tiotal noveller, ett tjugotal dikter, en halv Hamlet och sju filmer
  • Fångat ett intresse av gamla filmer (rekommenderar att see Hitchcocks "Rear Window" på Youtube)
  • Skrattat högljutt i mitt ensamma rum åt "Picassos äventyr" (även på Youtube)
  • Sprungit runt i skolan och rekryterat deltagare till ett experiment i psykologin (lyckades samla ihop ca 80 pers!)
  • Gjort bort mig på ett psykologiprov, och sedan ett psykologiprov till
  • Hållit ett och annat tal för Nördsamhällets medlemmar
  • Känt mig väldigt ärad då jag haft möte med skolans rektor och mindre ärad då hon antagligen inte kände igen mig som the Spirit of Innocence
  • Varit med i skolans tidning med både rättstavat och felstavat namn
  • Handlett engelsklektioner och balettlektioner
  • Läst och redigerat två böcker, tre gånger vardera
  • Stavat väldigt många ord och uttryck fel på svänska
Den som är student men inte pluggar måste ju ha en riktigt bra ursäkt. Min ursäkt? Jag bloggar.

Senaste veckans upptäckter

  • 1
  1. Det trådlösa internet i min lägenhet har börjat fungera (åtminstone tillfälligt).
  2. Om jag bara hade varit ute tre dagar tidigare så hade jag kunnat få en roll i Nötknäpparen med min gamla studio. Men självklart missade jag audition.
  3. Lokaltrafiken här är ändå inte helt kass. Måste man gå i en timme i gassande sol mitt på dagen för att komma till närmaste busshållplats så får man i alla fall snygg solbränna.
  4. Solstolarna här nedanför ska inte vara i poolen. Det var bara någon som ville skoja i lördags.
  5. Lika lite som jag kunde hålla mig för skratt när jag såg stolarna i poolen, kunde jag hålla mig för skratt när jag såg denna på skolan:

Kalifornien kl 17:15

  • 3
Just nu sitter jag vid en av skolans bästa utsiktsplatser: fotbollsplanen. Medan fotbollskillarna svettas på planen sitter jag här med en sallad från Lazy Acres och bara njuter av att vara vid havet. Det är fortfarande sommar här. Solen steker och fiskmåsarna seglar i luften. Hur är det i Sverige? Har löven blivit bruna än?

(Sidnot: Motionerande kille lägger sin iPod och bilnyckel några meter här nedanför, vänder sig till mig och säger: ”If anybody tries to take this, beat ’em up OK?” Haha.)

Jag har just varit på audition till årets danskonsert, som kommer bli en mycket intressant sådan. Vi kommer nämligen inte att uppträda på en scen i år, utan på olika platser på skolan. (Det kanske låter tråkigt, men kom ihåg att min skola antagligen har ett av världens vackraste campus. Om man får skryta.) Konserten ska bli som en sorts ”live art”; publiken kommer bli tilldelad en karta och så kommer de få gå runt till de olika platserna där grupper av dansare dyker upp. Det hela kan komma att bli hur bra som helst, eller katastrofalt. Det är helt upp till oss 25 dansare. Jag tycker i alla fall det ska bli väldigt spännande. Jag litar på min koreograf.

Resten av mina lektioner trivs jag väldigt bra med. Jag läser som vanligt en salig blandning av kurser: konsthistoria, engelska, film, biopsykologi, psykologi med experiment. Jag har planerat schemat så att jag kan få en AA (Associate’s Degree of Arts) i psykologi med Certificate of Highest Honors. Det sistnämnda får man om man väljer extra svåra kurser som är till för de som vill lite mer. Honorskurserna är min stora räddning, skoltönt som jag är. Det är där jag hittar flest vänner.

Jag har checkat ut från vandrarhemmet nu. Ikväll ska jag bo hos en kompis. Dock meddelade hon just att hon måste jobba klockan åtta i morgon bitti, vilket betyder att jag måste hitta en annan plats att spendera min morgon och dag på. Stranden kanske. Eller skolbiblioteket. Man får ta var dag som den kommer när man är bostadslös. När jag berättade om denna nya filosofi i min vandrarhemsvardag för min danslärare/koreograf, sa hon bara: ”You would, you adventurous girl.” Och ja, livet är ju ett äventyr.

Tänt var det här!

  • 3
Nu brinner det igen. Skolan evakuerades för att röken och askan spred sig så långt. Till och med solen var så röd att den nästan matchade min knallrosa tröja. Klockan är halv nio på kvällen men det är 26 grader varmt. Jag kan höra helikoptrarna från mitt sovrum. Stackars alla människor vars hem står i lågor.


Work overload

  • 0
Återigen känner jag av att jag tagit på mig alldeles för mycket ansvar denna termin. Jag måste ständigt säga nej till Nördsamhället för att jag helt enkelt inte har tid. Kan jag komma till kajakpaddlingen på lördag? Nej jag har dansrep. Kan jag hjälpa till att sälja bakverk på campus på onsdag? Nej jag har lektion. Kan jag komma till vår miljödag om två veckor, det håller ju på hela dagen? Nej jag har lektioner ena halvan av dagen och dansrep andra halvan. Ingen lunchrast. Ingen fikapaus. Ingenting. Risk för hjärtattack?

Är det bara jag, eller är det normalt att inte ha någon tid över?



Men solen skiner, vinden viner, och havet är härligt blått!:)

(PS. för ett par veckor sen hade vi en val som bodde i hamnen!)

Utah, Springbreak och annat

  • 0
Snö på bergen i Utah.

Jag inser att jag inte skrivit på nästan exakt en månad. Inte för att det inte funnits något att skriva om - för det finns det - utan snarare för att jag är lat. Jag ska nu försöka vara olat och göra en sammanfattning av den senaste tiden.

För en och en halv vecka sedan bar det äntligen av till Utah, där jag och sju andra dansare från skolan deltog i en dansfestival. I tre hela dagar tog vi lektioner med lärare från olika delar av landet. Det fanns mängder att välja mellan: balett, modern, partnering, jazz, pilates, yoga, afrikansk dans, Hawaiiansk dans osv. Jag tog dessutom en masterclass med Cleo Parker Robinsons dansensemble (riktigt duktiga dansare), Ririe Woodbury (bästa lektionen jag tagit i hela mitt liv!) och mannen bakom Laker Girls många kända koreografier (dock för mkt cheerleading för min smak). En del lektioner var så bra att jag ville gråta av glädje efteråt - låter konstigt men det var som att vara i dansparadiset.

Planet som tog oss till Salt Lake City.

Jag deltog även i en audition för en sommarintensivkurs, som bestod av ett par kombinationer över golvet och sedan ett solo på 1,5 minut, vilket betydde att jag fick gå fram till musikerna och säga "spela vad som helst" och sedan improvisera inför domarna och de andra dansarna i publiken. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde, men efteråt sa mina kompisar att de aldrig sett mig dansa som jag dansade där. Häromdagen fick jag veta att jag blivit accepterad till kursen, men tyvärr kostar det en hel del så jag tror inte jag ska gå.

Förutom lektioner och auditions gick vi på konserter varje kväll, först the Cleo Company och sedan de andra festivaldeltagarna, som blev bedömda av domare. Varje konsert var ca 4 timmar lång. Sista kvällen uppträdde vi själva i den informella konserten, men tyvärr gick det inget vidare. Själv var jag dock så nöjd med hela resan att jag inte brydde mig om att det inte gick bra. Våra dagar i Utah var helt underbara!

En dansstudio i Utah.

Tillbaka i Kalifornien flyter allt på ganska bra. Det har blivit många sena nätter med uppsatsskrivning och uppsatsrättning (fast nu är det slut med det eftersom skolans budgetnedskärningar har gjort att skolan inte kan ha lika många anställda längre). Det har visat att det lönar sig att ligga i, då min engelsklärare tyckte om min senaste uppsats så mycket att hon ska dela ut en kopia till hela klassen. Jag som trodde jag hade C i den lektionen. Med tanke på att det är en honors kurs (alltså extra svår) och att de flesta i klassen har engelska som förstaspråk, så tillåter jag mig själv att vara ganska stolt. Men jag har två nya engelskuppsatser till nästa vecka, så vi får väl se hur stolt jag är när jag sitter uppe klockan tre på natten då...

På tal om sena nätter har jag nu Springbreak. Jag vet inte när jag sov så här mycket sist. För en gångs skull har jag tid att göra ingenting, och då passar jag på att städa huset, ligga vid poolen och sola, handla frukt och grönsaker på marknaden, gå ut och springa, men också att lata mig. Jag hjälper även till i en bekants hobbyäffär, där jag inte bara står i kassan utan även organiserar om hela stället. Vem visste att så många människor är intresserade av modellflygplan, minimotorer och tåg?

Dansen går bra även här i CaliCali. Min jazzlärare och koreograf bad mig och J. att ta foton till ett "flygblad" (har alltid tyckt att den svenska översättningen av "flyer" låter ganska töntig), så idag träffades vi alla på gräset utanför skolan och jag och J. fick leka med olika dans poser vid träd, husväggar och trappor. Det var riktigt skoj. Hoppas bilderna blir bra!

Vad gäller fransmän, amerikaner och läget i vår lägenhet, kan jag säga att allt flyter på ganska bra. Däremot har vi haft åtskilliga problem med diskhor, tvättmaskiner och annat som har med vattenrör att göra. Våra vänner i lägenheten under visade oss en spricka i taket precis under vår tvättmaskin, där vatten droppar ner på deras golv titt som tätt. Vår hyresvärd fick komma och laga och som tur är har tvättmaskinen inte ramlat ner genom golvet (än). Det nya problemet är i stället torktumlaren, som just när jag slängde in mina dyvåta lakan och täcke häromkvällen bestämde sig för att sluta fungera. Det blev till att leta fram husets alla filtar och ringa hyresvärden igen.

För övrig är livet ganska underbart. Jag har ytterligare fem dagar kvar att njuta av mitt lov och förhoppningsvis håller sig det fina kaliforniska sommarvädret så jag kan gå till stranden. Lyxigt värre:)

Allegory of the Cave

  • 0
Detta är ämnet jag valt till engelskuppsats: Platos Allegory of the Cave. Riktigt intressant, men svårt att skriva om. Varför är ordet "uppsats" inte mer inspirerande en lördagskväll kl. 23.38?

Sister Sadie

  • 0
Nu ska jag berätta en hemlighet. Min koreograf har bestämt sig för att göra två olika danser istället för en, vilket betyder att sålänge jag inte blir satt som reserv för nåt (peppar peppar!) så kommer jag vara med i fyra olika danser i konserten. Två av dem är moderna, en är balett, och den som jag har mitt solo i är jazz. Det ska bli en humoristisk dans där det gäller att man spelar med i sin roll. När jag övade på mitt solo igår verkade det som om att jag har någon slags huvudroll (som Sister Sadie), men som sagt kan allt hända och jag vågar inte hoppas på alltför mycket än. Nedan är musiken som min koreograf tänkt använda (mkt speciell och helt olik förra terminens stil), men jag vill dock påpeka att hon inte bara är känd för att ändra sina koreografier, utan också sin musik. Lyssna och bli glad!

Rätta uppsatser

  • 0
Ja, här sitter jag i mitt rum och läser andra elevers uppsatser. Det är nämligen ett av mina nya jobb, att läsa och betygsätta uppsatser. Och det är inte vilka uppsatser som helst, utan det är uppsatser som handlar om mycket personliga upplevelser och tankar, skrivna av elever i den psykologikurs som jag själv tog förra terminen. Jajemän, häromveckan träffade jag på min lärare i bokhandeln och hon frågade mig om jag ville jobba för henne. Hon måste verkligen lita på mina skrivkunskaper, för efter att ha läst igenom ett tjugotal uppsatser (alltså ungefär hälften) inser jag hur svårt det är att sätta betyg på dem. Det ska vara rätt grammatik, rätt format, ingående analys, relevanta exempel etc. Jag vet att jag har en tendens att vara väldigt hård, men man vill ju inte vara för snäll heller. Det är ett klurigt jobb, och aningen tidspressat (jag läser ca 40 uppsatser i veckan) - men det är väldans roligt! Tänk att jag får betalt för att göra detta!