Halloween i Kalifornien (uppdaterad)

För ung för att vistas i IV.

Jag vet att jag har skrivit om Halloween tidigare, men nu är det faktiskt rätt tid på året att göra ett inlägg helt i dess ära.

I Santa Barbara finns ett område som heter Isla Vista (förkortas till IV). Det ligger ungefär en halvtimmes bussresa från centrum, ute vid University of California, Santa Barbara (UCSB), och det är där många av Santa Barbaras studenter bor. Den mest kända gatan i IV heter Del Playa Drive (förkortas till DP). Varje helg - om inte varje dag - strosar studenterna upp och ner för den gatan i jakt på en bra fest. Man kan nästan gå in i vilket hus som helst och finna det fullt av folk.

Hursomhelst, när Halloween-helgen kommer (Halloween brukar i USA inte bara vara en dag, utan sträcka sig från torsdag till söndag) samlas inte bara Santa Barbaras studenter på DP, utan dit kommer även tusentals andra partygalna från hela Kalifornien, ibland hela landet. Förra året hörde jag siffror om att uppemot 50 000 personer varit där och firat. Det är vad jag kallar en vild fest. Hela området spärras av och på gatorna patrullerar poliser både till fots och till häst. Men det största problemet är inte att ta sig dit - det är att ta sig hem. Föreställ er tusentals människor som alla vill få tag på en taxi klockan två eller tre på natten. Det är nästan omöjligt.

Notera poliserna i bakgrunden.

Första året jag var i Santa Barbara och mina kompisar från balettstudion frågade vad jag skulle göra på Halloween, fick de nästan en chock då jag sa att jag skulle till IV. "Dö inte", sa de och jag visste inte riktigt om de skämtade eller om de var allvarliga. Dock var de flesta av dansarna i studion 15-åriga high school-elever, vars föräldrar antagligen berättat sina egna spökhistorier från sin collegetid.

Frågan är om det egentligen blir en särskilt bra fest när allt man gör är att trängas på en gata i flera timmar. Å andra sidan är det nog just det som är själva poängen, och att man är utklädd under tiden. Bara själva kostymerna är en fest i sig. Ja, Halloween i USA är en upplevelse.


Uppdatering: Jag glömde säga att det finns en hel låt om IV också. "How you party is how we pre-party, cause you ain't from IV", sjunger Sabatage. Lyssna nedan:

Strikt förbjudet!

I USA finns det ganska många lagar och regler att hålla reda på när man kommer som internationell student och inte vill bli utslängd ur landet. Som ni säkert redan vet får man till exempel inte dricka alkohol förrän man fyllt 21 år. Däremot får man börja köra bil när man är 14 (beroende på vilken stat man bor i) och rösta när man är 18. Men några drinkar får man inte förrän man är 21. Dock finns det vissa uteställen, till exempel Sharkeez i Santa Barbara, som ordnar "18 and over" kvällar någon gång i veckan. Då får man ett armband om man är över 21, eller ett stort, svart kryss på handen om man är under 21.

Jättesnyggt.

Vidare är det strikt förbjudet på de flesta platser i USA att dricka någon form av alkohol på allmän plats. Detta betyder alltså att man inte får dricka öl när man har släkt-BBQ på stranden. Ni har säkert sett på amerikanska TV-serier att någon dricker ur en papperspåse. Det är för att dölja bildbevisen. (För det ser ju mindre misstänkt ut att dricka ur en papperspåse?)

Faktum är att det finns ganska många saker man inte får göra även när man fyllt 21. Till exempel är det olagligt att korsa gatan där det inte finns övergångsställe (det kallas för jaywalking). Skylten till höger är inte heller helt ovanlig, men det känns lite onödigt att säga "Do not enter, wrong way" på en bergsväg som denna, för när man kommit till den här skylten är det antagligen för sent att vända om. Då blir skylten lite mer som en påminnelse: "Jaha, nu kör jag åt fel håll."

Den var bra. Jag tappade aptiten. (Om biobesök, popcorn och eftertexter)

Biosalongen/konsertsalen i USA där jag såg New Moon och där jag även uppträdde i Nötknäpparen för några år sedan. Det ser ut att vara utomhus - taket är till och med byggt som en stjärnhimmel - men det är inomhus.

Igår var jag på bio, och jag kunde inte låta bli att tänka på en sak: Varför äter folk i biosalongen?

Det är inte det att jag stör mig på att det prasslar eller att det luktar popcorn i hela salongen - det hör ju till när man är på bio. Nej, det jag inte förstår är hur man kan vara sugen på någonting alls när man sitter och kollar på en bra och spännande film. Medan grannen smaskar på sina popcorn sitter jag liksom och tuggar på mitt hår för att inte skrika rakt ut. Och då behöver det inte ens vara en läskig film, utan det räcker med att jag är lagom insatt i handlingen. När jag sett en riktigt bra film behöver jag bara gå hem och lyssna på musiken för att hela min kropp ska vara på "fight or flight"-inställning. Jag bokstavligen lever på känslan från filmen och ingen mat i världen kan jämföras med den.

När jag ändå är inne på det här med biosalonger vill jag också ta upp en annan punkt, nämligen det folk gör efter att filmen är slut. Jag är en sån som alltid vill stanna kvar i salongen när eftertexterna kommer. Ibland kommer det ett litet klipp efteråt (som i Pirates of the Caribbean), men oftast är det bara trevligt att sitta kvar och lyssna på musiken för att bevara känslan av filmen. Men vad gör alla andra? De springer ut ur salongen! Och sen kommer biografpersonalen och börjar städa bort allt godispapper och alla popcorn som de andra skräpat ned med och då är det inte alls lika trevligt att sitta kvar längre. Ändå stannar jag tills de två sista filmnördarna reser på sig. Då tar även jag mitt pick och pack och släpar mig ut ur salongen så långsamt jag bara kan innan kvällsluften och verkligheten utanför hinner ta mig bort från min filmvärld.

Så nej, det blev inga popcorn när jag såg Eclipse igår. Jag har fortfarande inte riktigt fått tillbaka aptiten, och det säger allt. Inga stjärnor eller brödrostar kan ersätta det betyget.

I love college

Detta sammanfattar collegelivet i USA. Eller? I vilket fall som helst, jag kommer sakna det!!

Det är såhär vi firar Halloween

En helt vanlig gata kl 23.00 på Halloween.

Och så var det det här med lokaltrafik igen

Problemet med att inte bo i studentkorridor som i Sverige är att man är så långt ifrån alla vänner. Ikväll hålls en enorm fest på en av stans klubbar och jag skulle SÅÅ gärna vilja gå. Men än så länge har jag inte hittat någon som kan skjutsa mig, så det ser ut att bli en hemmasittarkväll som vanligt. Det går nämligen inga bussar på söndagskvällar, och taxi är alldeles för dyrt för att ta både dit och hem. Visst har jag en hel massa kompisar som ska gå ut, men de har antingen ingen bil eller bor i andra änden av stan. Återigen sitter jag här och önskar att jag hade en miljöförstörande plåtburk på hjul.

Gott nytt år

Tro det eller ej, men det blev ett stillsamt nyårsfirande i år (eller rättare sagt förra året). Jag tog med pappa och NannyAnna och ett par andra au pair-kompisar på italiensk restaurang, där jag åt underbart god tortellini carbonara. Efter middagen drog vi vidare till en av au pairernas bekanta, där vi trodde det skulle bli fest. Men icke sa nicke, det var visst vi fem tjejer som var festen. När det började närma sig tolvslaget gjorde jag ett desperat ryck och fick med alla ner till stranden. Där hände det absolut ingenting. Inga fyrverkerier, inga skrålande människor, inga flygande champagnekorkar, ingenting. De andra började så småningom dra sig tillbaka till den så kallade festen, men jag och NannyAnna beslutade att det var dags att gå hemåt. Vi gick längs med huvudgatan och stannade avundsjukt utanför en salsaklubb där alla över 21 fick komma in och shejka till mexikanskt liveband. Jädra amerikanska fjantregler. Efter att ha stått där alldeles för länge utan framsteg fortsatte vi långsamt hemåt med skoskav och isande fingrar. Men jag klagar inte. Jag befinner mig trots allt på en av världens mest underbara platser.

Tortellini carbonara - ytterligare en sak som inte gör sig på bild.

Halloween

Vid Halloween kommer tiotusentals människor till Santa Barbara, för att trängas på en och samma gata ute i Isla Vista (universitetsområdet), utklädda till allt från Borat till Svampbob fyrkant. Det är ett helgalet ställe där polisbilarna är fler än taxibilarna. Trots att man fryser tårna av sig är det på gatorna man drar runt, för det är inte ofta man lyckas hitta en fest där man kan stanna ett längre tag innan det blir slagsmål eller polisen rycker in för att musiken ska stängas av. Igår kväll såg jag en kille som jag tror hade tagit en överdos och låg medvetslös på gatan medan ambulanspersonalen försökte få liv i honom. Jag kunde inte hjälpa att tänka på den sjukhusräkning han kommer att få om han någonsin vaknar upp igen (Sicko). Det låter fruktansvärt när jag berättar om det, men anledningen till att det kommer så mycket folk hit är ju att man har kul. Är man där med rätt människor och har tillräckligt med hjärnceller för att veta när det är dags att gå så kan man få en lyckad kväll. Det har varit två minst sagt galna nätter.

Saker jag gör en lördagkväll då jag lovat mig själv att INTE gå ut:

• går på bbq hos en av lärarna på skolan

• leker lekar hos fransyskor

• följer med okända amerikanska killar hem på fest

• spelar biljard för första gången i mitt liv - och vinner

• spelar twister för andra gången i mitt liv - och vinner

• dansar swing med snurrar och lyft

Biljard

Twister! (Det är nästan så jag inte vill lägga ut den här bilden.)

Så gick det till när Rumskompisen fyllde 20

Igår fyllde Rumskompisen 20 och då blev det kalas. Jag och Meximamman hade i smyg planerat middag på en japansk restaurant, så när vi alla var hemma efter skola och jobb packade vi in oss i bilen och körde iväg. Det blev en spännande upplevelse.

Råvarorna lades ut på stekytan framför oss och förvandlades till en underbar måltid. Från vänster: groddar, ris, svamp.

Det bjöds på en ordentlig föreställning.

Tårtan hade jag och Meximamman valt ut dagen innan, på uppdrag från Rumskompisens mamma. Snacka om chokladbomb, men det var en obeskrivligt god sådan.

Star Wars bland bergen

Det har varit en fartfylld helg med massor av dans och kostymprovningar. Den mest minnesvärda händelsen var ändå igår, då jag och Johanna följde med vår värdfamilj på födelsedagskalas i Summerland. Det var Sjuåringens klasskompis som fyllde sju och eftersom han älskar Star Wars hade kalaset just det temat. Skådespelare föreställande bland andra Anakin, Padmé, Darth Vader och en mängd jediriddare var inhyrda och det hela blev en långt äventyr som var minst lika roligt för de vuxna som för barnen. En jättechokladtårta serverades på Darth Vader-masker medan vi sofistikerade vuxna minglade runt bland kända filmregissörer och parfymföretagare. Två av dessa var regissören Peter Farrelly (Dum och dummare, Den där Mary) och Brook Harvey-Taylor, grundaren av Pacifica. Det hela tog plats på en enorm egendom uppe i bergen med en oslagbar havsutsikt. Det var som i en riktigt amerikansk film. På vägen hem stannade vi och plockade citroner. Avokadorna, däremot, var inte mogna än.

Jediriddarna slåss och barnen ser på med stora ögon.


Slagsmål med ljudeffekter.

Bortsett från ett par ruttna frukter var citronträdet väldigt vackert.

Likaså avokadoträdet.

Lill-lördag

Trött är jag, men ingen vila blir det ikväll för om en knapp timme ska jag och Rummisen ut och klubba. Normalt är det 21-årsgräns överallt här, men ikväll är det undantag och då gäller det att passa på, trots att det är skoldag imorrn. Tjejen som bor i gårdshuset ska också ut till samma ställe och eftersom hon har bil får vi skjuts med henne. Kvällen är fixad!

Första collegefesten

Igår blev rumskompisen Johanna och jag bjudna på fest hos en arabisk kille som vi träffat genom skolan. Väl inne i lägenheten kunde vi glatt konstatera att inga andra svenskar var där, utan det var mest amerikaner. Vi fick genast kontakt med ett par armékillar som tyckte att vi hade en "sexig svensk accent" men som inte trodde på att vi endast åkte till TJ för att shoppa. För att fatta mig kort kan jag säga att det blev en lyckad fest med massor av skratt. För första gången fick jag också se hur beerpong går till (ack, ack, denna alkoholkultur).

Det laddas inför en ny omgång beerpong. I bakgrunden skymtar ölburkarna. De är tomma.