Till filmfreaksen, Twilight-fansen och dagdrömmarna

  • 1

Min Tolkien-samling.

När jag gick i sjuan såg jag Sagan om ringen för första gången. Det var en söndagseftermiddag i slutet av januari år 2002 och från och med den stunden förändrades mitt liv för alltid. Jag skojar inte, jag var besatt av allt som hade med Sagan om ringen att göra. Jag har vänner som kan intyga hur illa det var. Jag kunde inte tänka på något annat i flera månader. Jag drömde, åt och andades Sagan om ringen.

På min önskelista stod Sagan om ringen-prylar av olika slag. Jag fick de tre böckerna på svenska, men blev så exalterad när jag läste att jag aldrig kom igenom dem. När vi bilade genom Europa på sommarlovet hade jag med mig en CD-walkman med originalmusiken till filmerna, skriven av Howard Shore (som också ligger bakom musiken till The Twilight Saga: Eclipse). På min garderobsdörr satt en bild på Frodo, min drömprins. Elijah Wood och jag skulle gifta oss och bli filmstjärnor tillsammans.

Jag fick min storebror att fixa biljetter till premiärerna av de två sista filmerna. Tack brorsan! Vi satt tillsammans i den stora biosalongen fram till klockan tre på natten trots att vi båda hade skola dagen därpå. Givetvis var jag tvungen att se dem på bio flera gånger efter det. Jag har fortfarande kvar varenda biljett.

Och tänk, idag, åtta år senare, kan jag se tillbaka på det hela och inse att Sagan om ringen hade verkligen en stor betydelse i mitt liv. För det var faktiskt Sagan om ringen som på riktigt inspirerade mig att bli skådespelare, vilket i sin tur var en stor del av anledningen att jag åkte till USA. Även om jag inte blev skådespelare så var resan till USA det bästa jag någonsin gjort.

Så för att komma till budskapet i denna långa historia ska jag säga er att det är riktigt uppfriskande att vara så insatt i någonting. Jag förstår alla Twilight-fans. Jag förstår att de blir helt galna när Kristen Stewart och Taylor Lautner kommer till Sverige. Jag vet precis hur det är att vara totalt uppslukad av en saga.

Idag ligger Sagan om ringen-trilogin åter på mitt nattduksbord och jag har bestämt mig för att ta mig igenom dem en gång för alla. Efter att ha läst de första 25 sidorna inser jag att de är inte alls lika svårlästa som de var för åtta år sedan. Däremot får de fortfarande mitt hjärta att bulta snabbare och snabbare och snabbare...

1 kommentar:

  1. Hej! Va gald jag blev av sin kommentar, vill så gärna läsa andra bloggar som handlar om utlandstudier :) Grattis för att du har kommit in UCLA, vad ska du läsa? Vart i LA bor du? Jag ska flytta till Westwood på tisdag, om du bor i närheten kan vi kanske träffas någon dag :) Nu ska jag till downtown för att kolla på gay pride vi hörs senare :) Föresten tack för det bra shoppingtipset :)

    Kram

    SvaraRadera