Gott nytt år

Tro det eller ej, men det blev ett stillsamt nyårsfirande i år (eller rättare sagt förra året). Jag tog med pappa och NannyAnna och ett par andra au pair-kompisar på italiensk restaurang, där jag åt underbart god tortellini carbonara. Efter middagen drog vi vidare till en av au pairernas bekanta, där vi trodde det skulle bli fest. Men icke sa nicke, det var visst vi fem tjejer som var festen. När det började närma sig tolvslaget gjorde jag ett desperat ryck och fick med alla ner till stranden. Där hände det absolut ingenting. Inga fyrverkerier, inga skrålande människor, inga flygande champagnekorkar, ingenting. De andra började så småningom dra sig tillbaka till den så kallade festen, men jag och NannyAnna beslutade att det var dags att gå hemåt. Vi gick längs med huvudgatan och stannade avundsjukt utanför en salsaklubb där alla över 21 fick komma in och shejka till mexikanskt liveband. Jädra amerikanska fjantregler. Efter att ha stått där alldeles för länge utan framsteg fortsatte vi långsamt hemåt med skoskav och isande fingrar. Men jag klagar inte. Jag befinner mig trots allt på en av världens mest underbara platser.

Tortellini carbonara - ytterligare en sak som inte gör sig på bild.