Efter många om och men befinner jag mig äntligen i min nya lägenhet i Los Angeles. Resan gick bra ända tills jag kom till LA. Jag anlände vid tretiden på eftermiddagen lokal tid. Gick igenom visumkontrollen och var på väg mot bagageutlämningen när jag hörde mitt namn ropas ut i högtalarna: "Passenger XXX, please come to the ..." To the what? tänkte jag. Det visade sig att en av mina resväskor (som jag för övrigt var tvungen att betala 600-nånting kronor extra för eftersom man bara får resa med en väska nuförtiden – tala om lätt bagage) hade missat flyget. Väskan ska levereras hem till mig någon gång idag. *håller tummarna*
Med min kvarvarande väska gick jag ut på gatan och hoppade på en Shuttle tillsammans med fem andra UCLA-studenter och ett äldre par från Skottland. Bakom mig satt en kille från Korea som just återvänt till UCLA efter två år i militären. Under bilfärden berättade han för oss om sina upplevelser vid gränsen Nord–Sydkorea, hur nordkoreanerna kastade sten på sydkoreanernas hjälmar för att provocera anfall men hur sydkoreanerna inte fick göra någonting tillbaka. Sådana saker satt jag och lyssnade på när jag satt där med min svensson-aktiga fjällrävenryggsäck i knäet och var på väg till UCLA. Hej, verklighet!
Resan till UCLA skulle ha tagit en knapp timme, men eftersom det blivit något fel med det skotska parets adress blev vi sittandes i bilen en extra timme medan föraren ringde runt och försökte komma på en bra lösning. Slutligen bestämde han att skottarna skulle få åka tillbaka till flygplatsen efter att han släppt av oss UCLA:are. Skottarna var inte glada, men jag sa till dem att de fick ju åtminstone en rundtur genom Los Angeles. Det verkade inte muntra upp dem.
Klockan fem över sju anlände jag slutligen till min lägenhet vid UCLA. Dock hade disken för check-in stängt klockan sju och jag var tvungen att promenera hela vägen till kontoret längre in i Westwood för att få min nyckel. Jag gick dit, skrev på lite papper, tog emot nyckeln, och gick sedan vägen förbi mataffären så att jag inte skulle dö av hunger ifall jag vaknade mitt i natten och trodde att klockan var lunchdags. Och jag som sagt åt mig själv hundra gånger att inte promenera ensam i Los Angeles när det är mörkt ... Dock ska jag tillägga att det var folk överallt eftersom det var en konsert på campus (Joseph Gordon-Levitt var där). Hade det varit i en annan del av staden eller om det varit öde på gatorna så skulle jag inte ha gjort likadant. Och i fortsättningen hoppas jag att jag slipper springa ärenden när jag är jetlaggad och har rest i 22 timmar.
Nu sitter jag i alla fall i min nya lägenhet, som jag delar med tre andra studenter från UCLA. Jag har bara träffat två av dem hittills, och de verkar jättetrevliga. Jag hoppas att den tredje är lika snäll. Jag hoppas också att hon har bil och vill skjutsa oss ut till IKEA (inte min idé, så patriotisk är jag inte) så att vi kan skaffa lite grejer till lägenheten. Just nu sover jag på en kudde gjord av två hoprullade handdukar och lever på frukt och vatten eftersom vi varken har kastruller att tillaga saker i eller tallrikar att äta dem på. Vi har i alla fall varit på Target och införskaffat lite grejer att städa med så att det åtminstone är rent i lägenheten. Det blev lite tungt att bära hem allt, men som tur var hittade vi en gammal kundvagn från Trader Joe's utanför ett frat house. Mitt nya liv i Los Angeles börjar flott.
 |
| #hobos |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar