Talstreck, ishockey och Bengt-Åke Cras

Jag tar (delvis) tillbaka det där jag sa om talstreck. Det finns faktiskt författare som kan hantera dem. Ett exempel är Bengt-Åke Cras. Jag läste just Komma tillbaka, den elfte och sista delen i serien om Södergårdens HC, och fullkomligen älskade den!

Komma tillbaka var en sådan bok som jag plockade på måfå från en hylla utan att ha några som helst förväntningar på innehållet. Idag, tre dagar senare, gick jag tillbaka till Cras-hyllan och lånade de tidigare böckerna i serien. Aldrig i mitt liv hade jag trott att jag skulle vara så intresserad av en 15-16-årig ishockeyspelare.

Trots att jag (pinsamt nog) aldrig varit på en ishockeymatch och trots att jag sitter som ett frågetecken och skrattar åt min egen okunskap varje gång jag stöter på ord som cross checking, forechecka och tekning, kan jag leva mig in i huvudkaraktärens värld. Cras böcker handlar nämligen inte bara om själva spelet, utan även om vardagen runtom.

Vem kan inte känna igen sig i detta (från Nu tar vi dom!):

Det känns som om jag är tillbaka med brorsan vid frukostbordet.