Idag har jag åkt tåg. Jag älskar att åka tåg. Jag älskar att resa över huvud taget. Nu pratar jag inte om något speciellt resmål, utan jag menar själva resandet i sig, att sitta på ett tåg eller i ett flygplan och vara på väg någonstans. Det älskar jag.
Jag tror det började någon gång på gymnasiet, då jag flyttade till en ny stad. Jag bytte gymnasieskola och allt, men åkte ibland för att hälsa på mina vänner och familj i den gamla staden. Ända sedan dess har tågresor betytt något speciellt för mig. Jag tycker om att sitta i flera timmar och titta på landskapet som susar förbi utanför fönstret. Jag tycker om att ha de där timmarna helt för mig själv.
Ännu bättre tycker jag om att flyga. De tolv timmar som det tar att flyga från London till Los Angeles tycker jag är helt fantastiska. Då är man verkligen instängd i en plåtburk och kan inte göra annat än att bara sitta där. Första gången jag flög till Kalifornien tittade jag på tre långfilmer och ett par avsnitt av The Simpsons, däremellan lyssnade jag på musik (låten California från TV-serien The O.C. gick på repeat). Då var känslan en av triumf och nyfikenhet, av att min dröm gått i uppfyllelse och att jag nu hade världen vid mina fötter. Sedan dess har lite tyngre känslor också blandats in, känslor av att lämna människor och platser som betytt mycket, men jag älskar det ändå. Jag är nog aldrig så kreativ och fokuserad som jag är när jag reser.
Något som jag alltid har med mig när jag reser är min ipod. Jag blir väldigt lätt åksjuk och tro det eller ej, musik är det enda som hjälper. Jag har vissa låtar – jag kallar dem för mina tågåkarlåtar – som jag nästan alltid måste lyssna på när jag reser. Phantom Planets California är fortfarande en av dem.
Hursomhelst, jag tycker om att resa och en dag som spenderats på ett tåg är i mitt tycke en bra dag. Se bara vad kreativ jag blev. Jag skrev ett helt inlägg om tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar