Hur man ritar en film

Jag älskar film. Jag älskar att skapa film och jag älskar att titta på film. Därför var det extra roligt när jag förra året var tvungen att ta en kurs i filmkunskap på mitt college i USA. På kursen fick vi bland annat lära oss om redigering, ljud, mise-en-scène (iscensättning) och cinematografi. Det visade sig vara mycket användbar kunskap. Varje gång jag tittar på film idag förundras jag över hur mycket planering och teknik som ligger bakom det man ser i biosalongen eller TV-soffan. Har ni till exempel tänkt på hur många shots (tagningar) som finns i en hel film?

(Här hade jag tänkt lägga in en liten förklaring av filmtermer, men som vanligt stötte jag på problem när de engelska orden skulle översättas till svenska. I USA lärde jag mig att en film är gjord av sequences, som är gjorda av scenes, som är gjorda av shots. Sequence = en rad relaterade scener som följer efter varandra och som har ett gemensamt tema och syfte. Scene = en del i en film som tar plats vid en speciell tidpunkt och plats. Shot = en bit film som inte avbryts av redigering. På Voodoo Film, däremot, förklaras att en shot på svenska kallas för tagning, vilket är väldigt förvirrande eftersom engelskans take inte alls är samma sak som shot. Under produktionen av en film kan man till exempel göra flera takes av samma shot (alltså, man kan ta om en del av filmen flera gånger). Hur översätter man det till svenska? Flera tagningar av samma tagning? Vidare skriver Voodoo Film att en film är gjord av scener, som är gjorda av sekvenser av tagningar, alltså tvärtemot vad jag har lärt mig. Jag skulle kunna fortsätta analysera detta i evigheter, men det var ju inte själva definitionerna som var det viktiga i det här inlägget.) 


Några andra som älskar film, eller som älskar Penelope Cruz (till höger)? Bilden togs på Santa Barbara Film Festival 2009.

För att undersöka det här med shots och klippning mellan olika shots fick vi i uppgift att välja en sekvens ur en film, rita av varenda shot som är med i den sekvensen och analysera dem. Jag valde en sekvens ur Tom Tykwers film Parfymen: Berättelsen om en mördare, som bygger på romanen av Patrick Süskind. I sekvensen ser vi hur huvudpersonen, som har det fantastiska namnet Jean-Baptiste Grenouille, får upp spåret av en flicka, följer efter henne och mördar henne. Det första jag var tvungen att göra var att räkna antalet shots. Bara det tog mig en bra stund, eftersom varje gång filmen hoppar från närbild på Jean-Baptistes ansikte till flickan räknas som en ny shot. Sammanlagt fanns 133 shots i sekvensen. 133 shots på bara några minuter film! Tänk då vad många shots som finns i hela filmen sammanlagt, och föreställ er den som måste sitta och rita alla dessa shots innan de har blivit filmade! (Det kallas för story board.) Hursomhelst, resultatet blev ett häfte på 38 A4-sidor. Här kommer tre av dem:

Shot 5 - 8. Detta var då jag fortfarande var ambitiös nog att färglägga bilderna. Först ser man en närbild på Jean-Baptiste, sedan följer kameran honom bakifrån, sedan ser vi hur han vädrar i luften, och sist ser vi det han känner lukten av: flickans hår. Jag tyckte jag var fyndig som kom på uttrycket nose match (istället för eyeline match). Eller så ville jag bara ha pluspoäng för att jag suttit uppe mitt i natten.

Shot 41 - 44. Shot reverse shot är en teknik som ofta används i dialoger, då man skiftar från ena personen till den andra. I närbilderna ser man även hur smink och kostym visar kontrasten mellan mördaren och hans offer.

Shot 55 - 58. Jag skulle kunna skriva en hel analys av denna sida också, men det ska jag inte.

Et voilà! Det var egentligen bara det jag ville visa. En halv natts räknande och ritande måste ha något mer värde än 99 av 100 poäng, eller hur? Man kan blogga om det också. Jag sa ju att kursen var användbar.