Skillnaden mellan en dansare och en arbetare

För ett par veckor sedan åt jag lunch med en kompis här i London. När det var dags för mig att springa iväg till min danslektion, sa min kompis: "Är du säker på att du ska dansa? Du borde söka jobb istället, fröken!"

Ärligt talat blev jag lite förolämpad. För det första gillar jag inte när andra säger åt mig vad jag ska eller inte ska göra (finns det någon som gillar det?!). För det andra är det inte precis så att jag sitter på soffan och gör ingenting hela dagarna (jag ligger på soffan och jag skriver faktiskt) utan jag har faktiskt sökt massor av jobb! Problemet är det att ingen verkar vilja anställa mig.

Men framförallt fick hon mig att inse skillnaden mellan henne och mig: medan glädje för henne är att ha ett välbetalt jobb så hon kan bo fint och försörja sig mer än gott och väl, så är glädje för mig att dansa, uppleva, och filosofera om världen omkring mig. Dansen är alltså inte bara en hobby, utan det är något jag måste göra för att vara mig själv. Och jag tror faktiskt att om hela världens befolkning var dansare, så skulle världen vara mycket bättre.

Dans handlar om att lära känna varenda liten muskel i kroppen och att använda dessa för att testa sina gränser, för att sedan lära känna omgivningen, människorna runtomkring och sin relation till dem. En dansare observerar och löser problem. En dansare strävar efter perfektion trots att det inte kan uppnås. En dansare är sin egen medtävlare.

En dansare lever på knäckebröd och vatten men är glad ändå.