22 timmar över Atlanten

Man skulle kunna tro att det är väldigt inspirerande att blogga när man sitter på ett flygplan i elva timmar. Men det är det inte. Det finns ju så mycket annat att göra. Till exempel kan man babbla med en irländare som blir förvirrad när man säger att man kommer från Sverige fast man har en Kalifornisk accent. Man kan också titta på film, läsa kåserier, ta kort från flygplansfönster, sova (snarka) och äta flygplansmat som serveras minst en gång i sekunden (dock inte samtidigt som man sover – det kan få kladdiga konsekvenser). Man kan också utföra en och annan kalkylation. Jag har till exempel räknat ut att Europa ligger på exakt 1.5 film, 2 Vänneravsnitt, 1 Simpsonsavsnitt, 4 timmars sömn, 90 sidors kåserier och 1 timmes stirrande ut genom fönstrets avstånd från Kalifornien.

Hejdå Sverige och hejdå Europa.

(O)intressant iakttagelse nr 1: Irländaren äter inte flygplansmat och dricker inte flygplansvatten.

(O)intressant iakttagelse nr 2: Tanten – förlåt jag menar damen – snett framför mig tittar på Harry Potter och hemligheternas kammare. Det vill jag också göra.

(O)intressant iakttagelse nr 3: British Airways har platsnr 49 A, B, C, D, E, F, G, H, J, K – men inte I. Varför är det så?

(O)intressant iakttagelse nr 4: Det är väldigt bra att sova på bullrigt flygplan för då hör ingen att man snarkar.

Los Angeles, Los Angeles, Los Angeles. Oändligt.

Klockan 18:40 lokal tid landar jag äntligen på LAX. Där är det passkontroller, tullkontroller, visumkontroller – och där fastnar jag. Mitt I-20 formulär har inte en giltig underskrift. Man måste nämligen be om skolans tillåtelse för att få lämna landet, men hon som skrev under mitt papper råkade skriva fel år. Alltså hade jag två underskrifter för den 27 maj 2008, och ingen för 2009. Vakten kommer och hämtar mig. ”Did you commit a crime?” frågar han. ”No? Did you brake the law? No? Well then you have nothing to worry about.” Sedan får jag sitta på en bänk och vänta medan alla andra från mitt flygplan hämtar sitt bagage. Fast som tur är dröjer det inte länge innan jag blir framkallad till disken och kan få tillbaka mina papper.

Nu sitter jag på vandrarhemmet och väntar på frukost precis som jag gjorde för två år sedan. Jag har fått ca fem timmars halvdålig sömn i en sjaskig vandrarhemssäng och snart ska jag iväg till skolan. Men innan min första lektion måste jag hinna med lite bostadssökande och jobbsökande och e-mailande och ringande. Laters!