Californiasyndromet

Det är otroligt vad lat man blir i denna miljö, där bikinin följer med i väskan vart man än går och där tvättbjörnar, skunkar, kolibrir, pelikaner och sälar är en del i vardagen. Inte en gång går jag utanför dörren utan att minst en kille (gärna mexikan) säger något i stil med "hello, sweetheart, how are you doin'?". Och trots att jag jämfört med förra året spenderar så lite tid i skolan händer det nästan dagligen att jag slumrar till på lektionstid. Så fort jag slår upp böckerna här hemma kommer jag på minst en miljon andra saker som jag skulle kunna göra. Filosofiuppsatsen till nästa vecka känns plötsligt väldigt tung och svår och jobbig. Detta är inte mitt vanliga jag.