Att vara tankspridd är inte alltid så dumt

"Orka låsa dörren, familjen är ändå hemma", tänkte jag imorse och gick hemifrån utan nyckel. Klantigt värre, eftersom jag planerat att gå hem på lunchen och hämta resten av dagens skolböcker. Dock visade det sig att dagen skulle bli mycket lyckad, just tack vare denna miss.

På lunchen träffade jag nämligen en tjej som går i min ena teatergrupp och som jag hittills inte pratat så mycket med. Vi satte oss på ett av skolans trevliga caféer och medan jag knaprade i mig en sallad berättade hon om sina upplevelser i Pakistans TV-rutor. Jag fick också beröm för mitt senaste framträdande på lektionen, vilket jag blev väldigt glad för eftersom det finns så många andra duktiga i klassen.

Efter lunchen tog vi sällskap till lektionen, vilken som vanligt var helt underbar tack vare en fantistisk lärare och fantastiska klasskompisar. Därpå begav jag mig till biblioteket för att få lite individuell handledning med filosofiuppsatsen. Även då blev jag glatt överraskad när min handledare sa att min uppsats var en av de bästa han läst under sin tid som handledare. Han började berätta om sig själv och föreslog sedan att jag själv skulle ta ett jobb som handledare så fort jag får tillåtelse (man får inte jobba under det första halvåret). Självklart nappade jag på förslaget!


Fram emot kvällen slog jag mig ner på en parkbänk i solen och började skriva ner mina tankar på ett par kvitton jag hittade i plånboken. När jag återvände hem för någon halvtimme sedan kom familjen precis hem och jag kunde äntligen ta mig in i huset.

Slutsatsen är att trots min klantighet imorse, som resulterade i hunger, värme och en missad danslektion, lyckades jag ha en riktigt bra dag!