Till er som undrar hur det är att plugga i USA jämfört med i Sverige, här kommer en lång utläggning.
Bekännelse #1: Jag har aldrig pluggat såhär mycket i hela mitt liv.
UCLA följer ett så kallat quarter system, vilket betyder att man har tre obligatoriska terminer per läsår: höst, vinter och vår. I höstas läste jag fyra kurser. Totalt var det 17 units, vilket motsvarar knappt 23 svenska högskolepoäng. Den här terminen läser jag tre kurser, och så är jag forskningsassistent i ett labb. Totalt blir det 16 units, alltså drygt 21 högskolepoäng.
En typisk dag går jag till skolan klockan åtta, har två föreläsningar, äter lunch, har en föreläsning till och går sedan antingen till Powell Library och pluggar eller till John Wooden Center och tränar och går sedan till Powell. Inte sällan är jag där till klockan tio på kvällen. Ibland senare. Och jag är inte ensam. Vissa tider på dygnet får man nästan slåss om sittplatserna. Folk "reserverar" till och med sina platser genom att lägga sina grejer en stol men gå därifrån en timme eller två tills de kan komma tillbaka och plugga.
Vi har i regel två gånger 75 minuter föreläsningstid per kurs per vecka. Vissa kurser har även en timmes "section", där man diskuterar och quizzas på kursmaterial. Det är ofta minst två prov per termin per kurs. Utöver det har man ofta en eller ett par uppsatser och ett antal quiz. Till varje kurs har man ett par hundra sidor kurslitteratur, men det varierar mellan olika kurser och ämnen. Hamnar man efter i början av terminen så är det svårt att hinna ikapp. För att få A måste man ha minst 93% av kursens totala poäng från prov m.m., A– 90%, B+ 87%, B 83% och så vidare. Ni kan tänka er att det är ganska mycket betygshets.
Om jag ska kunna tillgodoräkna mig 60 högskolepoäng när jag kommer tillbaka till Sverige så måste jag ha läst totalt 45 units på UCLA. Men 45 units på UCLA är betydligt mer krävande än 60 högskolepoäng, åtminstone enligt min erfarenhet. I Sverige kunde jag läsa 60 högskolepoäng per termin utan större problem. Inte en chans att jag skulle läsa 30 credits per termin här. Jag har hört talas om vissa som läser 21 eller 24 units, men det är extremt ovanligt och de människorna kan inte sova många timmar per natt.
Visst, det finns säkert många program i Sverige som är tyngre än det jag läser. Mina läkarvänner och ingenjörsvänner verkar plugga ganska intensivt. Och kanske är det otaktiskt av mig att läsa exakt varenda sida i kurslitteraturen. Faktum är att jag vet inte ens om jag i långa loppet lär mig mer här än jag gör i Sverige. Gynnar det verkligen inlärningen att ha prov hela tiden? Att proven ofta är består av multiple choice? Hur är det med kritiskt tänkande? Och kan amerikanska studenter mer än svenska? Masterstudenterna och doktoranderna är jäkligt duktiga, men på undergraduatenivå vet jag inte.
En sak är i alla fall säker: om man vill få bra resultat på UCLA så måste man ligga i.
(Totalt orelaterad sidnot: Jag skriver detta blogginlägg i Powell Library. Bredvid mig sitter min amerikanska kursare, som just upptäckt att mitt tangentbord innehåller roliga bokstäver. Här kommer en hälsning från a true American: å ä ö.)
Bekännelse #2: Jag har aldrig haft såhär roligt när jag pluggar i hela mitt liv.
Varje dag går jag till skolan och känner en slags spänning inför vad föreläsningarna ska handla om. Och varje dag går jag hem och är lika förväntansfull inför nästa. Jag har redan berättat hur mindblown jag blir. Här får man ut något av lektionerna. Föreläsarna är bra, upplägget är tydligt, materialet är intressant. Ignorera vad jag skrev tidigare, det känns som om jag lär mig mer. Å ena sidan har det kanske att göra med att jag har nått en punkt i min utbildning där jag vet vad jag vill syssla med. Å andra sidan tror jag att UCLA har något med den saken att göra också.
Låt er inte avskräckas av det jag skrev om hur tufft det är på UCLA. Det är inte alla som lägger ner lika mycket tid på skolan som jag. Men den som vill göra det blir inte stoppad. Det är där collegelivet skiljer sig från det svenska studentlivet. Här bokstavligen lever man på campus. I Sverige måste man be studievägledaren om tillåtelse för att läsa en extra kurs och hålla sig lagom utmanad.
Med den bekännelsen lämnar jag er, för nu har jag suttit i Powell med kursboken framför mig i över en timme utan att läsa en sida. Nu ligger jag efter. Åter till pluggandet.
Asbra blogg! Vad är det du läser och på vilken nivå? Är du där som utbytesstudent eller läser du B.A eller Master?
SvaraRaderaOtroligt inspirerande!! Vad tror du det var som gjorde att just du fick en plats på UCLA?
Tack!
Hej! Kul att höra. Jag läser till en master i psykologi. Jag är på utbyte genom mitt svenska universitet, så det var så jag fick en plats.
RaderaHej Lina!
SvaraRaderaMåste bara säga att du har en toppenbra blogg, verkligen inspirerande!
Själv kom jag tillbaka från mitt utbyte i USA i somras och saknar det som tusan.
Kan hålla med om att det är mycket betygshets och jag fann läsningen svår att hinna med. I överlag tyckte jag dock att proven (iaf. i de kurser jag läste) var relativt enkla. Jag hade tur som fick schyssta lärare som i regel gjorde "study guides" åt oss så läste man in frågorna till den så klarade man sig galant.
Det jag reagerade mest över i USA var hur "låst" man var. Exempelvis så fick man inte missa mer än 3-4 lektioner per termin i varje kurs för då kunde man bli få sänkt betyg och att man i vissa kurser fick avlägga en slags "läsrapport". Lite skillnad från här i Sverige där man i stort sett kan missa hälften av föreläsningarna så länge man gör det man ska och får bra betyg. Jag vet inte om detta endast är min upplevelse eller om du har upplevt något liknande på UCLA?
Tack för en bra blogg!
Tack för din kommentar! Kul att höra från någon mer som pluggat i USA.
RaderaHm, vissa av mina prov har varit relativt enkla, andra har varit kluriga. Jag tycker faktiskt att många av mina prov i Sverige har varit väldigt enkla också. Hur svårt/enkelt man upplever det beror väl på hur förberedd man är. Jag får bra resultat både i Sverige och i USA, men jag pluggar också väldigt mycket, kanske mer än jag behöver ibland bara för att jag vill lära mig materialet. Och på så vis upplever jag det tyngre här, just för att det är mer material att lära sig. På torsdag har jag till exempel en final exam som är cumulative, så jag måste alltså kunna några hundra sidor kurslitteratur + 10 veckor av föreläsningar. Och det är bara en av mina fyra kurser som jag måste plugga till. Det återstår att se om det är svårt eller lätt. Mina lärare har inte gett några study guides (men jag vet en i vår som kommer göra det). Sen är det väl svårt att generalisera från en kurs och ett universitet, vilket jag kanske gör ändå, så det är bra att höra vad någon annan tycker.
Jag pluggade på college innan jag läste på universitet i Sverige, så jag upplevde det först som slappt att man fick missa hur många föreläsningar som helst och ändå klara sig. Sen kom jag på att det var bra, eftersom alla föreläsningar inte är särskilt roliga eller givande. Och ärligt talat borde det ju inte spela någon roll om man är närvarande eller inte, eftersom det är kunskaperna som räknas. När jag kom tillbaka hit till UCLA så visade det sig att det går att missa föreläsningar här också. Enda gången det märks är om man har quiz, men det är bara vissa kurser som har. Dessutom gillar jag mina kurser så mycket här att jag inte vill missa några lektioner. Annars håller jag med dig om att det är skönt att kunna välja själv, och att slippa känna sig låst.