Sedan insåg jag att förutom att man har såhär fin utsikt när man går till skolan en tidig decembermorgon:
... och att president Obama kommer och hälsar på ibland:
... och att skolbänkarna ser ut såhär:
... och att 75% av alla prov består av multiple choice-frågor som man svarar på med hjälp av scantrons:
... och att man ibland får kasta paj i lärarnas ansikten:
... så är det inte så stor omställning att börja på college.
Man har kanske fler föreläsningar i veckan, fler uppsatser, fler inlämningsuppgifter, fler läxförhör och närvaro är obligatorisk på de flesta föreläsningar, men alla dessa saker gör det bara mer motiverande att lära sig! Dessutom har man oftast en enda lärare per kurs (istället för flera olika, som i Sverige), men många tutors (handledare) som man kan gå till utanför lektionstid för att få svar på frågor och få hjälp med uppsatser.
Är det strängt förbjudet att använda sina lärares förnamn? Nä. Tvärtom föredrar många att man kallar dem för deras riktiga namn, alternativt "Professor" eller "Mr Amerikanskt efternamn". Jag har bara träffat en enda lärare som absolut inte ville att vi använde hennes förnamn. Och hon var från England!
Det är snarare (åtminstone för mig) en större omställning att börja studera i Sverige än det var när jag började på college. Här sker undervisningen på svenska medan kurslitteraturen är på engelska, vilket gör att det blir en himla massa svengelska i skolan! Gratis utbildning for the win, men att gå upp före solen och cykla iväg till föreläsningen medan det är fem minus och kolsvart ute ...
Nu suckar jag, stirrar drömmande ut i luften och låtsas att jag fortfarande var i Kalifornien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar