Idag tog jag studenten från Jane Austen-universitetet. Det vill säga, jag har läst alla sex Jane Austen-romaner på knappt en månad. Det känns ungefär som att ha blivit klar med en väldigt viktig skoluppgift (vem säger att man inte kan skaffa sig en utbildning utan att gå i skolan?).
Så vad handlar böckerna om egentligen? Alla sex kan sammanfattas ungefär såhär:
Huvudpersonen, som alltid är kvinnlig, bor i ett stort, fint hus någonstans i England. Det anordnas fester och det dansas och det skvallras om vem som är förlovad med vem. Man går inte ut i regnet och man är generellt sett rädd för att bli sjuk i kylan (och vissa blir det också). Men det är kärleksintrigerna som är det mest spännande av allt. Varje bok är som en deckarroman, men istället för Vem är mördaren?, lyder gåtan: Vem ska få vem?. Svaret finns någonstans i de sista tio sidorna.
Det som är så bra med att läsa en roman av Jane Austen är att hennes språk liksom sipprar in i hjärnan på en och stannar där. Jag är en sån som ofta somnar med en bok i handen, och när jag gjorde det med en Jane Austen-roman så fann jag att jag drömde på gammalmodig engelska. Ord som chaise and four, by the bye, pray (istället för please) och fortnight finns nu i mitt ordförråd. Min favorit av böckerna är nog Emma, kanske för att det var den jag läste först, men också för att jag verkligen gillar Emma som karaktär. Hon är kärleksmakaren som iakttar omgivningen men som själv inte vill gifta sig. Dock gör hon ett par felbedömningar i sina försök att para ihop andra, men som tur är slutar allt lyckligt och även Emma får sin prins. I Emma finns även en karaktär vid namn Jane, och självklart är hon den vackraste av alla. Jag kanske borde döpa en karaktär i min roman till Lina ...?
Jag gillar även Mr Fitzwilliam Darcy, i Pride and Prejudice, men det är klart att med det namnet kan man inte ogilla honom. Fitzwilliam ... Han säger vad han tycker och annars är han tyst. Alla hatar honom, men till slut visar det sig att även han är en gentleman.
Ärligt talat så tycker jag om alla böckerna. Exakt varför är svårt att säga. Ibland läser jag flera sidor och minns inte efteråt vad det egentligen är jag läst, men så kommer några meningar som får mig att älska Austens sätt att skriva. Här är ett exempel från Persuasion, kapitel 8:
"Now I have done," cried Captain Wentworth. "When once married people begin to attack me with, - 'Oh! you will think very differently, when you are married.' I can only say, 'No, I shall not;' and then they say again, 'Yes, you will,' and there is an end of it."
(Och om detta vore en riktig analys skulle jag kommentera citatet här, men det här är ett blogginlägg så ni får tolka orden på egen hand.)
Vidare känns det som att trots att Jane Austens romaner är över 200 år gamla så är det en hel del som fortfarande ser likadant ut i samhället. Kan någon säga annat än att det här tricket, från Pride and Prejudice, kapitel 8, fortfarande fungerar:
"Eliza Bennet," said Miss Bingley, when the door was closed on her, "is one of those young ladies who seek to recommend themselves to the other sex by undervaluing their own; and with many men, I dare say, it succeeds."
Avslutningsvis vill jag rekommendera alla er som orkat ta er igenom hela detta inlägg att läsa Jane Austen, om inte för att böckerna är bra så för att det här är böcker som verkligen ger läsaren något. Dock kan det vara värt att ta sig lite mer tid än fyra veckor om man ska läsa alla böckerna och inte vill ha träningsvärk i ögonen ...
Så, vad blir nästa? Charlotte Brontë? Steinbeck?
PS. Alla Jane Austens romaner finns att läsa online.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar