Vapnens land

Se artikel.

Igår under balettlektionen kommer min danskompis inspringande i salen och säger att hon hört någon ropa "Lägg ner vapnet!". "Ojdå", säger balettläraren, "bäst att låsa dörren". På parkeringen utanför dansstudion befinner sig nämligen en man med en pistol i handen och genom balettstudions fönster kan vi se polisbilarnas blinkande sirener. Men eftersom vi är tränade att fortsätta dansa vad som än händer, försöker vi att inte låta oss distraheras.

Efter ungefär en halvtimme hör vi hur någon bankar på dörren. Det är en av balettmammorna som sett uppståndelsen på parkeringen och hon säger åt oss att gå bort från alla fönster och gå in i den innersta studion. Så där sitter vi, ett tiotal ballerinor i trikåer och dansskor och har ingen aning om vad som pågår utanför. Vi blir tillsagda att ringa våra föräldrar för att bli upphämtade vid bakdörren. Eftersom jag inte direkt kan ringa och säga "Okej, mamma och pappa, kan ni ta flyget från Sverige och hämta mig?" blir jag istället erbjuden skjuts av en annan tjej.

Vi sitter i dansstudion i ungefär en timme och hör sirener och röster alldeles utanför. Så småningom får vi veta att det hela är över, att pistolmannen körts iväg i ambulans, och vi blir eskorterade ut genom bakvägen. När vi kommer ut är hela området avspärrat, ett SWAT-team är där (herregud, detta land) och folkmassorna trängs för att se vad som står på. Vi blir intervjuade av en reporter och kan sedan åka hem.

Detta var alltså min första pistolupplevelse och jag befarar att det inte var den sista. Men det är klart, "sådana här saker brukar aldrig hända i denna stad".